Julaktiviteter

image216

Glastuppar av Rose-Marie Bengtsson

image217image218

Alster av Hjördis Thelander (överst) och Sayed Khatib

image219image220image221image222image223

Det var länge sen sist. En del har hunnit hända. Vi har varit på konstutställning på muséet där tre landskronakonstnärer ställde ut. Bilderna får väl presentera dem. Hög klass tycker i alla fall jag.

Julen har vi firat tillsammans med Christian och hans hustru Victoria. På julafton kom ingen tomte, men vi fick klappar så det räckte i alla fall.

Som vanligt äter man för mycket när det är jul. Därför satt det bra med en långpromenad, Vi gick ner till Nyhamn. Där mötte vi Ven-båten när den svängde in och vi tog oss också en titt på det gamla tullhuset.
Det blev en lång sväng bort till Borstahusen där vi sa hej till Borstahusgumman. Hon var uppklädd dagen till ära i en röd badkappa.

Än finns lite kvar av helgen.  Jag fick en mastig biografi över Caesar. Den lär hålla mig sysselsatt ett bra tag framåt.

Vi hörs.

Tid för julbord

image212image213image214image215



När hustru Persson fyllde år för ett tag sedan lovade jag att bjuda ut på en god middag vid ett lämpligt tillfälle.


Vad kunde vara bättre än att äta ett härligt julbord tillsammans.


Julborden brukar ofta digna av mat. I bland har maten stått framme ett bra tag och man kan faktiskt undra om det inte kan vara lite hälsovådligt. Det ville vi vara med på.


Vi visste ett ställe som serverade ett litet gott julbord där maten utbyttes mellan varje sittning. Stället heter Gammeleksgården och ligger bara en liten bit utanför Landskrona.


Jag hade bokat till kl 2. Vi var där i god tid. Rätterna höll på att bäras in och ställdes på en bädd av frusen is. Allt superfräscht.

Vi lät oss väl smaka av olika sorters sill, sylta, korv, lammkött och så skinka och brunkål. Underbart gott.

Sedan Jansons frestelse, prinskorvar m.m. Allt satt fint.

Och så en underbar ris á la Malta.

Måltiden avslutades med en lagom stor ostbricka och så kaffe med kaka.

Nu kan julen komma. Vi är beredda!

Vi hörs!!


Solens mat

image211

Bo Hagström signerande sina alster


På TV har vi med glädje följt med ett progran som heter Solens mat. 

Vi blev väldigt glada när vi såg att Munskänkarna hade bokat in programledaren Bo Hagström som föredragshållare till en av sammankomsterna.

Och det var inte bara vi som kom. Vi var över 100 personer och det är mycket för att vara i Landskrona.

Programet var en enda lång kärleksförklaring till Italien och framför allt dess genuina mat. Han har en enastående förmåga att plocka fram lite udda personer i otillgängliga trakter som hade en god kunskap om den ursprungliga matlagningskonsten. Det kunde vara hela rätter eller ostar eller korvar. Den industialiserade matproduktionen gav han inte mycket för.

Han hade tydligen själv en mycket grundlig kunskap om Italien och dess kokkonst. Jag har läst att han själv drivit en egen restaurang i Italien. Men nu var det matprogram som gällde.

En del TV-team består av ett stort antal personer, 10 stycken eller mer. Han sa: Det går inte att komma till obygderna med ett sådant team. Då skrämmer man livet av de gamla gummorna.

Nej, sa han, vi är bara två personer, jag och min filmare. Då kan man komma människorna nära, då kan man skapa personliga relationer och då kan man få folk till att prata om sådant som ligger dem varmt om hjärtat. Många kvinnor är enormt stolta över sin matlagningskonst och berättar  gärna både länge och väl.

Han har verkligen funnit sin nisch. Tack vare att han behärskar italienska kan han bygga broar mellan folk och genom sina program och föredrag vidarebefordra upplevelserna till oss.

Han drog även en lans för olivoljan och lärde oss att skilja på de olika kvalitéerna.

Han hade naturligtvis skrivet en bok i ämnet, "Solens smak" hette den och så hade han gjort en CD med musik från TV-programmen.

Vår kväll avslutades med en god itialiensk buffé ledsagad med ett goda vinor.

En lärorik afton var till ända.

Arrividederci !!

En lördagspromenad

image210


Det lär vara mycket nyttigt att motionera. Inte bara i riksdagen, utan även hemma till vardags.

Det var julmarknad i Bortsahusen så vi beslöt att ta oss dit "per pedes apostolorum" dvs gåendes till fots.

Det blåste blåste ordentligt så det tog emot en hel del. Halvvägs tog vi en bild av alla svanar och änder som hade samlats.

Väl i pumphuset tittade vi på alla alster och tog oss en fika och pratade med en massa bekanta. Det skall man också göra. Den sociala biten anses viktig för hälsan. Det säger i alla fall hustru Persson och hon vet vad hon talar om. Jag skulle så klart ta några kort, men det glömde jag bort. Det är inte alltid bra att prata så mycket, men stor sak i det.

Sen var det ut i blåsten igen. Väl hemma kunde vi konstatera att vi hade tagit 10173 steg eller gått 7.12 km enligt hustrus stegmätare. Nu mår samvetet gott.

Nu skall jag sova middag. Det lär också vara nyttigt.

Vi hörs!!

Damernas detektivbyrå

Här har jag inga fotos, men det spelar inte så stor roll.

Det har under den senaste tiden varit mycket uppmärksamhet kring en författare som heter Alexander  McCall Smith och hans succéböcker om damernas detekivbyrå.

Det är en story som utspeglar sig i ett för oss ganska okänt land, Botswana.

Jag har nu läst de sju första böckerna i hans serie om Damernas detektivbyrå, som drivs av en Mma Ramotswe, som är en helt förtjusande personlighet.

Det är en deckartriller som är helt utan mord och  blod och våld.  Som jag upplever det är det en kärleksförklaring till Botswana och dess gamla fina kultur. Huvudpersonen är en kvinna, traditionellt byggd, och full med värderingar av den gamla kulturen i Botswana, där människor respekterade varandra.  Hon beundrar sin far som förstod sig på boskap bättre än någon annan. Han skulle säkert duga som husdjurkonsulent, en uppgift som bloggare Persson haft under ett antal decennier. Heder åt en sådan man. För henne personifierar han det gamla och fina Botswana.

Hon har en beundrare, J. L. B.  Matekoni, som är en av landets skickligaste bilmekaniker. Han känner för bilarna. För honom är de personer med känslor. En underbar pesonlighet. Efter många om och men gifter de sig.

I storyn finns också en Mma Makutsi som blir biträdande detektiv. Hon har genomgått Botswana Secretarial School och fått imponerande 97% i slutbetyg på maskinskriving och hon är omåttligt stolt över detta.

Storyn är underbar. Man blir väldigt positiv till mods när man läser den. Som sagt det är ingen hårdhudad deckare. Man löser mest små personliga problem och konflikter. Upprlktighet, ärlighet och medmänsklighet genomsyrar hela serien.

Böckerna är lättlästa. Läs dem gärna!!

Vi säger väl hej så länge!!

Munskänkarna i Landskrona 20 år

image201image202

Munskänkarna och dess nuvarande ordförande Kaj Ströberg

image203

Max Eliasson var en av grundarna och därtill den förste ordföranden

image204

Hustru Persson t h tillsammans med Eva Mejborn

image205

Kycklingleverterrine till vilken vi drack champagne

image206

Sockersaltad torsk avnjöts med Bourgogne Cuvée Margot 2005 Olivier Leflaive

image207

Monte Enebro- getost till vilket vi drack ett Sancerrvin av hög klass

image208

Österlenslamm med Chateaux des Annereaux 2004 Lalande de Pomerol

image209

Äppeltartlette avnjöts med Moulin Touchais 1993 Coteaux de Layon


För 20 år sedan var jag och hustru med när de startade Munskänkarna i Landskrona. Sedan har åren runnit iväg. En hel del kurser och 1 och 1,5 betyg har det blivit under årens lopp. I början kunde jag nog en hel del efter min egen uppfattning , men tyvärr är det så att  ju mer man lär sig desto mindre tycker man sig kunna. Men stor sak i det.

Den 23 november 2007 var det alltså 20 år jubileum och detta firades med stor fest på Hotell Öresund.

Alla intiativtagarna var där jämte en del veteraner plus massor med nytt folk. Vi bjöds på en fem (hic!!)-rätters måltid. Är det fest så är det! Till detta drack vi synnerligen goda viner. Jag kan inte dra mig till minnes att jag varit så tillfreds med vinerna som vid denna fest. Men så besitter också arrangörerna vinkunskap på högsta nivå.

Nu ser vi framåt mot nästa jubelfest.

Ni har säkert märkt att var lite sen med den här bloggen, men tiden räckte liksom inte till.

Nu säger vi: "In vino veritas"  och önskar en god natt.

Klottrande ligister

image199image200


Ni minns säkert att jag berättade om att vi hade målat om fasaden mot Storgatan och fått den riktigt fin.

När vi kom hem från vår nordliga utflykt till barnen så såg vi till vår förbannelse att någon hade varit framme och klottrat på vår fina fasad.

Man vet knappt hur man skall reagera. Så fullständigt meningslöst. Jag kan inte förstå att någon människa kan få ut något positivt av ett sådant missdåd. Förmodligen är det någon ungdom som inte kan få ut något positivt av tillvaron. Och då måste man bära sig åt på det här sättet.

För tillfället har jag inte mer att säga om saken!

Vi hörs!!!

Mellanlandning i Stockholm

image194

Välkomstmåltid hos Christian och Victoria

image195

Olika etiopiska delikatesser

image196

Bloggare Persson med hustru

image197

Victoria och Christian med och utan handredskap

image198

Etiopiskt kaffe


Efter snöovädret i Dalarna drog vi oss hemåt. Vi gjorde en mellanlandning hos Christan och Victoria i Solna. De har haft en del problem  med stambytet i fastigheten. Mer om detta finns att läsa på Christians blogg.

Hur som helst blev vi väl mottagna och åt en god måltid tillsammans.

Dagen därpå gjorde Christian och jag en utflykt till Vaxholm interfolierad  med ett antal kyrkobesök bl a Östra Ryd k-a där man tror att Gustav Vasa döptes en gång på slutet av 1400-talet. Bara en sån sak!!!
 
Sedan var det dags för dagens höjdpunkt. Etiopisk mat på Abyssinia. Bilderna får berätta!! Jag gillar den har maten. Och så är det något visst att äta med fingrarna. Det gjorde Haile Selassi också, så det så!!

Kaffet är också lite speciellt. I Etiopien talar man om att har en kaffecermoni. Det låter väl bättre än att bara dricka kaffe.

Nu far vi vidare. Morsning!!!

Vinter i Skattungbyn

image191

Snön yrde för fullt.

image192

Träden var täckta av snö


Vi åkte som sagt upp till Skattungbyn. Först var det ganska fint väder men så efter några dagar började det snöa för fullt och det föll väl minst ett par decimeter snö. Det snöade precis hela dagen, så allt såg riktigt vintrigt ut.

Det var lite av en underlig känsla. Jag ringde hem till Landskrona. Hur är vädret, sa jag? Jo, det är 7 grader varmt och det regnar för fullt. Ja, det var ju inte mycket att längta efter, det heller.

Jag var ute och skotta lite, men gav upp ganska så snart. Sen gick jag  i ide.

Sov gott!!!

Linus blir tonåring

image186

Linus och Zlatan väntar med spänning på ev presenter

image187

Och visst blir det en del. Ett par gedigna stövlar som stoppar för vinterkylan

image188

Och ett par svarta lakan i bästa sjörövarstil

image189


Och till sist en riktigt smaskig prinsesstårta

Födelsedagarna står som spön i backen.  Vi hade knappt avklarat Jespers så for vi till Skattungbyn i Dalarna, Väl där fyllde Linus 13 år den 26 november. Och den 27 är det tid för Annika.

Vi hurrade och sjöng för Linus och önskade honom lycka till.

Ja må han leva! Hurra, hurra, hurra!!!

Vi kommer igen nästa år.

Jesper 18 år

image181

Vilken tårta

image182

Födelsdagsbarnet Jesper

image183

presenter

image184image185

Syster Frida fixar fiskafänge och Jesper får sin gottepåse


Efter vernissaget for vi hem till Stefan och Anne Catrine, Det blöds på god mat och dryck och vi njöt i fulla drag. Anne Catrines pojke Jesper passade på att fylla 18 år och vifortsatte med att fira honom.

18 år är en viktig milstolpe i livet. En god början är lite lagom presenter, en födelsedagstårta och till slut en gottepåse.

Vi önskar Jesper all lycka till i framtiden.

Nu far vi till Dalarna,

Hej så länge!!!

Familjeträff på vernissage i Gävle

image175

Hela klanen Persson med utställaren Stefan längst till vänster

image176

En del av hans nya produktion

image177

lite blandat

image178

och lite till

image179

gammalt och nytt

image180

Den här baggen föll jag för

Den 24 november hade vår son Stefan vernissage på Lättings galleri i Gävle. Vi hade åkt tidigt på morgonen från Landskrona och kom fram till Gävle vid 2-tiden där Annika hämtade oss och sen bar det iväg till galleriet som låg i Gävles gamla fängelse.

Stefan har utvecklat en egen stil som han kallar rationell konst och bakom detta ligger många tänkvärda tankar. De här bilderna visar lite av resultatet av tänkandet. Det är bara till att önska honom lycka till.

För den som vill veta mer om hans tankar går det bra att gå in på stefan@emzell.se

Det var också trevligt att hela vår gamla familj kunde träffas. Våra barn bor alla norr om smålandsgränsen.

Vi hade en fin samvaro.

Nu är det tid med nästa övning. Hej så länge!!

RSS 2.0