Sven Persson

Antingen hatar man surströmming eller så älskar man den. Själv älskar jag den.

Surströmming är väl inte precis någon skånsk rätt, men många skåningar äter den med glädje.

Själv kom jag kontakt med den första gången 1950 där jag jobbade som kontrollassistens i Västmanland. De bjöd mig in till måltiden och tänkte väl knäcka mig skåning som jag var, men tji fick de.

Under våra år i Jokkmokk njut vi ofta av surströmming.

Igår var vi bjudna till Gulli och Bengt.




Gulli öppnade burkarna och vi väntade alla på att den ljuvliga doften skulle sprida sig.



Sen serverade hon fisken med ett glatt leende på läpparna



Mandelpotatis och lök hör till vilket är jättegott, men man tager även en sup eller två för att uppnå maximal njutning.



Och vi låter oss alla väl smaka.

Ja, nu ser vi framemot nästa gång. Låt det inte dröja alltför länge.


Vi hörs!!!

För ett tag sedan skrev jag om altartavlan i Hörup målad av den danske konstprofessorn Carl Bloch. I Landskrona kyrka, Sofia Albertina, finns även en altartavla av Carl Bloch med liknade motiv, även den kallad Christus Consulator. På den här tavlan täcker inte togan den högra armen och så finns det lite andra skillander också, men vid en snabb blick är de mycket lika.

Bilden ovan föreställer altartavlan i Landskrona, men den är ändå inte originalet.

Det ligger nämligen till på det här viset. I Utah skall man ha en stor utställning av Carl Blochs verk. Då har man försökt ragga upp så många original som möjligt. Landskrona blev även tillfrågad och gick med på att deras altartavla skulle skickas till USA.

Men då skulle vi plötsligt inte ha någon altartavla i vår kyrka.

Man har löst det på följande sätt. En av stadens fotografer har fotat av tavlan och sedan har man kopierat den på canvasduk och sedan har kopian fått ersätta den gamla.

Det är fantastiskt vad de kan. Hade jag inte vetat om det hade jag inte märkt någon skillnad.

Jag vet att spejarna även var i Hörup och försökte få den tavlan till Utah, men de sade nej. Jag kan nog förstå dem, men när man ser hur fina kopier de kan göra så hade man kanske varit lite mer medgörlig.

Men man vet vad man har, men inte vad man får.

Hur som helst tyckte jag det var kul att berätta om det.

Vi hörs snart!!!

I helgen var det höstmarknad på Videröra gård, som ligger drygt en mil från Landskrona.

För att få lite omväxling i höstlivet tog vi oss samman och åkte dit. Där var massor med hantverk och lokala produkter ävensom ett galleri.



Jag var lite intresserad av uppvisning av agility med minishetlandshästar. Vi kom lite sent men de var hyggliga och gjorde en egen uppsvisning för vår del. Bussigt. Man är mest van vid att förknippa agility med hundar, men det blir allt vanligar att ha agility med minishetlands. Flickan som ställde upp fick vara med på ett kort så att ni alla skulle få se henne.



I en annan avdelning fanns ett gäng veterantraktorer uppställda. Det var med lite nostalgi som jag tittade på dem och mindes min tid som lantbrukselev från slutet av 40-talet och början på 50-talet.



Vår lilla butik "Smakfullt" från Storgatan hade ett eget stånd och sålde smaskiga ostar som vi inte kunde motstå.



Så åkte vi hem och passade på att njuta av den underbara utsikten över sundet och Ven.

I kväll väljer vi valvakan!!!

Nu i helgen har vi haft besök av min svägerska Rea, syster till hustru Persson.

I söndags diskuterade vi vad vi skulle göra. Jag föreslog: låt oss åka till Kullen och titta på skördefesten. De skall ju ha en skördetavla i Höganäs. Det skulle vara kul att se den.



Vi åkte först till Vikentomater. Det fanns en massa sorter, men de kostade också 75 kronor kilot. Det tyckte jag sved.


Där fanns också ett stånd med allahanda nyttiga bröd.



Och en litengrabb sålde röd- och gulbetor, rotselleri och lite annat gott.



Och sen till dagens höjdpunkt. Grönsakstavlan på kyrkplatsen i Höganäs. Det var konstnären Charlotte Carlin som hade komponerat tavlan med olika sorters kål och andra höstprimörer.

Tyvärr hade några ungdomar under natten förstört en del av tavlan, men det märktes inte så mycket när man hade städat upp efter dem, men tråkigt är det.



Kyrkan i Höganäs heter Himmelsfärdskyrkan. När man ser altartavlan förstår man varför.

Vi tänkte åka till Krapperup för att äta lunch. När vi såg att de tog 145 kronor för en tallrik soppa tackade vi för oss.

Vi åker till Bräcke mölla och fikar det passar oss bättre.



Bräcke mölla låg några kilometer söder om Krapperup. Där hade de kaffe och nybakta bullar. Det smakade riktigt gott, fast jag drack saft.

Nu började regnet komma. Vi styrde kasan mot hemmet.

Det är alltid trevligt och se lite nytt.

Ha det så bra!!!!

Förra veckan hade jag årskursfest. Den här skulle hustru Persson träffa sina kurskamrater från lanthushållslärarutbildningen i Uppsala.

Eva Aspegren hade varit huvudarrangör. Hustru Persson hade hjälpt till på bästa sätt.

Flickorna utexaminerades 1959 så det var 51årsjubileum, inte illa!!

Deras äkta män har alltid fått följa med.



Vi träffades i Simrishamn, närmare bestämt utanför den välkända fiskaffären. Återseendets glädje var stor med massor med kramar, vilka även kom oss gubbar till godo.



Dagens rätt var luad ål dvs lättrökt och lättsaltad ål. Den riktigt smälte i munnen.




Sen hade vi lite tid för egna upptäckter i staden. Vi passade på och gjorde ett besök i kyrkan i Somrishamn.



Här Eva med Gerd från Åsbräcka.



Vi for sedan till vår blivande fasta punkt för några dagar Örums Nygård.

Det var en tidigare lantgård som sysslat med bl a grisuppfödning. När ägaren fann att lönsamheten inte var tillfredställande sadlade han om och byggde om svinhuset till vad nu är ett tresjärnigt hotell, med alla bekvämligheter, pool och bastu.




Väl på plats hade vi lite tid för oss själva. Jag som är lite kyrkofreak visste att det skulle finnas två originalmålningar av Carl Block i två närliggande kyrkor. (I Landskrona har vi en originalmålning av Carl Block så det var lite extra spännade).

Här åvan är altartavlan i Hörups kyrka som ligger bara någon kilometer från vårt hotell. Den heter Christus Consulator - Kristus tröstaren - från 1875 och är Carl Blocks mest kända målning i Sverige. Carl Block var en dansk konstprofessor som på äldre dar målade en mängd tavlor med sakrala motiv då främst i Danmark.
Denna tavla är nog också den mest kopierade altartavlan i Sverige.



När församlingsborna i det närliggande Löderup såg denna tavla blev de mycket förtjusta och ville också ha en tavla av Carl Block. Sagt och gjort. De tog kontakt med honom. OK sa han. Har ni några särskilda krav? Ja bara att den skall vara dubbelt så dyr som den i Hörup.

När Carl Block presenterade tavlan 1878 tyckte de dock att där var många fler människor på hörupstavlan varför de bad honom att måla dit några personer till, vilket han också lär ha gjort. Men den blev i alla fall inte så många.

Tavlan föreställer Kristus i Emmaus. Personligen tycker jag bäst om hörupstavlan.



Vid varje träff tages ett gruppfoto. Så och i år!!!



Sedan började vi bese sevärdheterna i trakten. Glimminghus var ett måste. En duktig guide tog oss runt i borgen.



Sedan blev det lunch på Skillinge hamnkrog. Jag visar bara lite vågskvalp från havet.



Dagen därpå besökte vi Gunnarshögs gård. Ägaren Gunnar Nilsson tog emot. Han var en talför man som inte satte ljuste under skeppan. Hur som helst fick vi en lektion i hur man kallpressar rapsolja och att man bör vara försiktig med det ekologiska.

På gården fanns även en gårsdsbutik. Vi och många med oss passade på att fylla på vårt förråd av rapsolja



På kvällen var det galamiddag med gravlax, fasan och brylépudding som efterrätt. Högtidligt värre.



På sista dan var det besök på stickmaskinmuseét.

Det ligger i Glemmingebro. Utanför var det lite ruggit, men inne ack så intressant.

Ägarinnan och konstnären Kerstin Rosengren visade museét med alla gamla stickmaskiner.



och sedan gick vi in ataljén där hon tillverkar sina alster. Der var moderna grejer med datorer och monitorer. Inget för en medelmåtta!!




Där fanns även ett galleri och jag har valt ett litet alster med drakmönster, men det fanns mycket mera.

Man kunde också göra affärer och hustru Persson passade på att köpa en förtjusande mössa.

Detta var sista besöket. Nytt kramande och farväl. Vi träffas åter om två år. Då i Helsingborg.

Tack för denna gång och på gensyn!!!

Ett kraftigt bestånd av jättefräken



Så här ser den ut på lite närmare håll.


Idag satt jag och läste i John Krafts trevliga bok om floran i Landskrona kommun från 1996.

Jag kom att stanna vid jättefräken. Endast känd på några få ställen här i Västskåne, på Ven och Domsten-Viken. Tidigare har den även funnits i Ålabodarna.

Jag läste att den även planterats in i Säbyholmsparken.

Det skulle vara kul att se denna vår största och sällsyntaste fräkenart. Jag kör ut och ser om den finns kvar.

Sagt och gjort. Efter ett tag hittade jag två stora bestånd inne i parken. Planterna var ca 1  meter höga och växer i täta bestånd som bilderna visar.

Jag kollade på datorn och fann att man skrivet ett artdatablad över arten. Man brukar göra så för hotade arter.

Den var klassad som akut hotad (CR). Det står vidare att man försökt att plantera ut arten på lämpliga platser, men att detta inte har lyckats. Men det stämmer inte. Här i parken finns flera hundra exemplar som mår jättebra.
Allt som är skrivet är inte sant eller så visste man inte.

Jättefräken växer på kalkrika marker med rinnade vatten ofta i skuggiga bäckraviner
.
Arten finns även i Danmark, men inte i övriga Norden. För övrigt finns den i övriga delar i Europa och Afrika på lämpliga lokaler.

Ja, här finns mycket att upptäcka även här i lilla Landskrona.

Vi hörs!!!

Årskurs 54 med respektive

För 56 år sedan, 1954, var vi en skara studenter som skrev in oss vid Kungliga Lantbrukshögskolan i Ultuna.

Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Vi blev alla agronomer, slussades ut i arbetslivet på de mest skiftande sätt.

Nu är vi alla pensionärer med råge. En del har lämnat denna jämmerdal.

Men vi håller kontakten. I början brukades vi träffas vart 5te år, numera vartannat.

I år träffades vi Varberg för en tre dagars samvaro.

Vi hade ett digert program med besök på Ringhals, och pappersbruket Södra Cell och världsarvet i Grimeton.

Samt mycken samvaro med goda måltider, dryckjum och ultunesiska sånger.

Det här kommer man att leva länge på.

Om två år ska vi träffas i Värmland. Hoppas man kan vara med då.