Sven Persson

Landskrona har, trots sin måttliga storlek, ett ganska bra kulurellt utbud.
 
Härom kvällen var vi på biblioteket och hörde på ett alldeles utomordentligt föredrag av den finlandsvenska författarinnan Märta Tikkanen. Hon presenterade sin senaste bok, Emma och Uno, visst är det kärlek, på ett alldeles charmerande sätt. Den handlade om hennes morfäräldrar och deras levnadsöden.

I går kväll var vi och tittade på en föreställning av vår lokala teater, Öresundsteatern.

Föreställningen hette Flygande Drömmar och handlade om Landskronas store son Enoch Thulin.





Ensam aktör var den unge skådespelaren Per Ullberg som tog oss med på flera stationer på museet.

Här utanför affären som en gång ägdes av hustru Perssons farfar.




Vi kom fram till pudelns kärna där en Thulins främsta skapelser finns uppställd.

Sedan följde ett bildspel inne i filmsalen som handlade om Thulins levnad från vaggan till graven.

I detta sammahang vill jag berätta att Thulin störtade den 14 maj 1919 efter att ha påböjat en sk cirkusflygning över Landskrona. Samma dag skrev hustru Perssons far en studentskriving och när han var färdig möttes han av dödsbudet.

Märkliga äro ödets nycker!!!!

Hustru Persson och jag har känt varandra ända sen Ultuna-tiden. Tiden ramlar på. Nästa år blir det guldbröllop om vi får leva och det hoppas jag.

Häromdagen hade hustru födelsedag.

Vi firade  det inte med något stort kalas utan vi bjöd in några av våra närmaste vänner. Vi tycker det var bäst så. Då kan vi ha tid att prata och umgås.

Jag minns när vi haft större kalas. När det hela var över har jag tänkt: det var trevligt att ni kom men jag har inte hunnit med att prata med en enda av er.

Så var det inte det inte den här gången. När vi väl skildes hade vi dryftat det mesta.

Och så hade vi hurrat för hustru Persson och önskat henne fortsatt lycka och framgång.

Nu statsar vi på framtiden!!!!!

I området kring Sundvik och Ålabodarna fanns det flera tegelbruk som var i drift under lång tid.

I stränderna av lerdammarna och områdena däromkring utvecklades en mycket unik insektsfauna med flera för Sverige unika arter.

Efter hand som tegeltillverkningen försvann på senare delen av 1900-talet började lertagen växa igen och mycket av den specifika faunan försvann.

Jag var själv med och inventera områdets skalbaggsfauna för några år sedan och kunde som väntat konstatera att många av finesserna inte kunde återfinnas.

Det har länge diskuterats att man skulle återställa lertagen och dammarna, men ingenting har hänt.

Men  nu det sista åter har isen lossnat och kommunekologen Olle Nordell kom överens med markägarna att en del av området skulle röjas.

Det har varit stor aktivitet i området. Sly, buskar och träd har avverkats och flisats till kommunens värmepanna och området har åter ändrat karaktär. Förhoppningsvis skall också en damm anläggas.

Det är bara till att gratulera och nu hoppas jag att en del av den gamla faunan skall återvända.

God natt!!!

Hustru Persson och jag gjorde en liten utflykt till IKEAS nya varuhus på Väla, Helsningborg.

Det var enormt. Vi gick väl runt ett par timmar, men fick ändå inte något riktigt grepp om hur stort det var.

Vi skulle ha en bokhylla, men våra krav var väl lite väl speciella så det lyckades dock inte.

Efter allt rännade beslöt vi för att pröva deras utforingsanstalt. Köttbullar med potatismos och lingon var inte alls dumma. Och priset hyggligt.
Vi hörs!!!

För sexton år sedan byggdes bryggan vid Strandpaviljongen på privat intiativ. Massor med folk bidrog och fick en planka signerad. När allt var färdigt överlämndes bryggan till kommunen.

Den gångna vintern var hård och bryggan klarade inte isarnas järngrepp.

Då gällde två saker: Reparera bryggan eller riva den.

Kommunen säger. Det blir för dyrt att bygga om bryggan. Det skulle kosta mellan 230000 och 450000. Vi river den!! Det kostar bara 80000.

Med tanke på att verksamheten på Strand ändrat karaktär från restaurang till plastikoperationsklinik låter beslutet ganska logiskt.

Det finns säkert de som är nostalgiska och vill ha den kvar.

Detta om detta!!!

Den 26 september



Den 28 september



I dag den 12 oktober


Jag har tidigare skrivit om våra elefanttungor. Vi har ett helt gäng. Två gånger om året blommar de, som på en signal, allihopa.

Nu är det höst och plötsligt blir det liv i dem.

Vi har fotat dem vid olika tillfällen. Nu står de alla i full blom.

Underliga är Herrens vägar!!!

Morsning!!!

Jag har redan flera gånger tidigare talat om galleriet på vår gata. När det är vernissage brukar vi bli inbjudna.
Det gläder oss att de vill se oss old-timers.

Nu var det tid igen. Denna gång var det den kände hollänske konstnären Ardy Strüwer som ställde ut.



Det var en lättsam och gemytlig man som inte hade något emot att bli fotat tillsammans med bloggaren.

Jag ville uttala min uppskattning av hans konst och klämde till på hollänska att den var uitstekend. Han blev så glad att han genast skänkte mig en bok om hans  viktigaste verk. Jag håller den i handen på fotot. Ibland kan man ha lite glädje att kunna språk.

Strüwer föddes 1939 på Java i Indonesien. När Indonesien blev sjävständigt 1949 tvångsförflyttades han till Holland eftersom han hade hollänskt medborgarskap, där han sedan utbildade sig på Kungliga Konstakademin i Haag. Han har bott många år i Sverige och talar klanderfri svenska.

Så smångom fick han sin egen stil inspirerad av sin orientaliska bakgund och sina minnen från barndomen.

Jag tog några bilder av hans verk så får ni själv skaffa er en uppfattning on hans konst.











Den här sista är en matta gjord av ull designad av Strüwer.

Vi hörs snart igen!!!

Vi var nere på Österlen och hälsade på  Gull-Britt och Ingvar, vilket var mycket trevligt.

På vägen hem passade vi på att titta på äppeltavlan i Kivik. Det har vi gjort många gånger förr. Nu hade det gått några dagar sedan invigningen så alla stånd var borta och inte så mycket så mycket folk, vilket var en stor fördel.

Motivet i år var nog så passande Piraten och Kiviks marknad. Piraten bodde många år i Kivik ej långt från tavlan. Han står även staty på vägen ner till hamnen. I sin debutbok beskrev han också livligt hur det gick till på Kiviks markand i gamla tider.

Tavlan är imponerande genom sin storlek. Det lär vara en av världens största äppeltavlor. Frukten mognade sent i år och därför fanns det inte så många sorter att välja på. Det är synd för nog tycker jag att Piratens ansikte har blivit allt för mörkt och de tyckte de nog själva också för vykortet de sålde hade manipulerats lite så att facet var betydligt ljusare.

Hur som helst kan man inte låta bli att imponeras. Tavlan är 108 kvadratmeter stor. Det har gått åt 35000 äpplen som satts fast på 70000 spikar. Konstnären är liksom många år tidigare Emma Karp Lundström.

Men det är kul att ha sett den och det hoppas jag att Ni tycker också.

So long!!!