Textorianska gravkapellet

image147image148


Det finns mycket att upptäcka. Som till ex häromdagen då vi var ute och "körde kyrkor" så var vi bl a i Näsum vid Blekinge-gränsen. Där fick jag syn på ett vykort som föreställde något som hette "det Textorianska gravkapellet". Jag påminde mig att jag läst om detta i någon veckotidning som något bortglömt kuriosum, men minnena var ganska suddiga.

Jag frågade kyrkovaktmästaren. Jojomän, sa han, det ligger en bit bort. Först kör man genom en tät skog, men sen öppnar sig landskapet allt mer och man kommer in i en öppen dal som heter Blistorpsdalen och där ligger kapellet.

Han beskrev vägen och vi körde dit. Där låg det precis som han hade beskrivit det.

Vad var då bakgrunden? Jo på slutet av 1700-talet och början på 1800-talet bodde där en industri-och köpman som hette Valentin Textorius med sin hustru Dorotea. Han ägde hela Blistorps by och mer därtill. Han hade en egen llten fabrik som framställde pottaska.

Vad är då pottaska säger vän av ordning. Jo pottaska är en inte alltför ren form av kaliumkarbonat som används till rengörningsmedel och för glas-och färgtillverkning. Det framställdes genom att förbränna björkved fullständigt. Denna aska urlakas senare och torrkokas. Detta skedde ursprungligen i lerpottor. Därför kom den att kallas pottaska. Som ni nog vet heter kalium potash på engelska.

Det gick tydligen väldig bra för Texerius. Pottaska var tydligen en bra handelsvara. Han hade eget skepp i Åhus och var en av Kristianstads rikaste män.

Han lät bygga gravkapellet 1804 till sig och sin hustru och där ligger de i kistor av ek. En lokal man berättade att kropparna var balsamerade och att de omgavs av glas, zink och bly innanför eket.

Han donerade hela sin förmögenhet till Näsums kyrka men när hustrun dog blev det visst någon fnurra på trån så kyrkan fick visst bara en tredjedel och så blev den skyldig att vårda kapellet. Och det har den gjort i snart 200 år.

Man hittar nästan ingenting om denne man på nätet. Det skulle vara kul att få veta lite mer. Kanske är det någon av mina trogna läsare som har mer att berätta.

Nu sätter jag punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0